Tog en promenad för att andas in hösten. Hade så hög musik att jag inte ens hörde mina egna tankar. Bara drömmar om framtiden hade förmåga att tränga igenom. Blåsten fick mitt hår att flyga åt alla håll, men för en gångs skull så lät jag det vara. Känslan. Känslan av att bara vara och inte bry sig. Att inte bry sig om allt jobbigt som har varit. Att inte bry sig om allt jobbigt som ligger framför än. Bara njuta av stunden. Så nu omfamnar jag hösten, även att jag brukar fly undan den, och hoppas att den för med sig en liten gnutta ljus.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar