Denna känsla. Den har hittat tillbaka nu. Visste att det skulle ta tid, så jag säger bara: äntligen! Så fort bilden dyker upp i mitt huvud, får jag ett stort leende på mina läppar. Bryr mig inte om vad andra tror eller tycker. Jag har brytt mig alldeles för mycket under de gångna åren, nu orkar jag inte längre. Jag har lärt mig att våga, men ändå känner jag mig feg. Vet aldrig när jag ska ta chansen, men jag försöker. Skulle vilja göra ännu mer, men vet inte när eller hur. Om jag bara slapp och ta det första steget. Vill berätta för dig, men som sagt, att våga var ju problemet.
If you never try, you'll never know. Det är mottot jag lever efter, eller försöker leva efter iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar