Jag trodde faktiskt att om man bara intalade sig något så gick det. Om man förträngde något tillräckligt mycket så skulle man till slut glömma. Men det var visst inte så lätt. Det gick inte så bra som jag hade hoppats på..
Just för tillfället har jag slut på ord, så passar på att publicera ett utdrag ur en av Kents låtar.
Jag kunde se dig under lindarna
där höstens sista vindar blåste löv
som irrbloss kring ditt hår.
Jag vet att det är här du ska försvinna utan ett spår.
Jag kan höra sju miljarder sköra stråkar stämma upp
inför en allra sista konsert.
De spelar ett slomo-requiem för en dröm
om ett liv som är mer än såhär.
Jag ska vara som bergen.
Jag ska vara som vattnen.
Jag ska vara som färger
som bara syns på natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar